Smörjning av räls, växlar och hjul hos spårbunden trafik

Det har nog inte undgått någon att det pågår en internationell diskussion om underhållsbehovet av spårbunden trafik. Många väljer i allt större utsträckning att ta tåg eller spårvagn till jobbet och ställa bilen hemma, liksom intresset för exempelvis tågcharter växer medan vi ser en nedgång bland resor med flyg. Alltsammans är en reaktion på det alltmer uttalade hotet om oåterkalleliga klimatförändringar. Våra val leder till förbättring för miljön men också större belastningar för all spårbunden trafik. Vad får det då lov att kosta om vi vill kunna färdas med tåg på ett långsiktigt, pålitligt sätt? Och hur underhåller vi redan existerande kollektivsystem med hänsyn till teknik, miljö och ekonomi?

Olika smörjtekniker och deras egenskaper

Luleå tekniska universitet, LTU , har man de senaste åren bedrivit forskning gällande smörjning av Malmbanans järnväg – den tyngst trafikerade tåglinjen i Europa. Resultatet har visat att korrekt smörjning kan minska slitage och sprickbildning med upp till 60 procent. Fokus på optimalt val av smörjmedel och appliceringsmetoder leder med andra ord till stora kostnadsbesparingar. Omprofilering eller byte av lokhjul eller räls är dyrt, tidsödande och orsakar i många fall trafikstörningar.

Det är enkelt att motivera varför räls, växlar och hjul bör smörjas. En av många saker man måste planera och investera i är hur och med vad man smörjer lokhjul, rälfarkanter och växlar. Hänsyn behöver tas till

  • teknik – kommer smörjmedlet att skydda mot slitage samt säkra funktionen i tillräcklig omfattning?
  • miljö – är produkten tillräckligt snabbt biologiskt nedbrytbar och utan komponenter som är skadliga för människor, djur och natur?
  • ekonomi – hur mycket behöver jag betala för att tekniken ska fungera samtidigt som miljön besparas?

I dagsläget finns många smörjmedel som uppfyller normala miljökrav. Vid inköp är de något dyrare än konventionella, mineraloljebaserade, icke miljöoptimerade produkter men ofta så pass tekniskt effektiva att man kan minska ner på applicerade volymer. Samtidigt minskas också underhållstiden markant, något som på sikt reducerar totalkostnaden för smörjningen. Man applicerar olika typer av smörjmedel på olika ställen enligt följande:

Kontaktytan mellan hjulfläns och farkant

A. appliceras från loket via ett sprayssystem direkt på lokhjulflänsen. GSP- eller gyrostyrning talar om för systemet när smörjmedel ska appliceras. Detta sker normalt strax före en kurva då kontakt mellan fläns och farkant kan uppstå.

B. appliceras från banvallsmonterad utrustning. Sprutas, skjuts eller pressas med olika metoder på farkanten eller via smörjkanaler genom rälsen och ut på farkanten.

Växlar

På spårvägsväxlar appliceras en olja mellan växelns rörliga delar. I det nationella nätet appliceras ett smörjfett om man har glidlagrade växeltungor. Modernare, rullagrade växeltungor behöver normalt inte smörjas. I vissa fall, främst inom spårvägssystem, appliceras ett friktionsmedel på rälshuvudet. Denna teknik kallas Top of Rail och syftar till att minska högfrekventa missljud som främst uppstår på grund av torsionsvridningar i hjulaxeln vid små kurvradier. Appliceringen är mycket känslig – vid överapplicering kan bromssträckan påverkas negativt. Därför kräver denna teknik noggranna tester och användarinstruktioner. En annan fördel, utöver minskat kurvskrik, är att det finns rapporter som tyder på att korrugering av rälsen kan undvikas med denna typ av friktionsmedel.

Miljökrav på smörjmedel

I nästan samtliga fall riskerar smörjmedlet på våra järnvägar att läcka ut i mark och vatten. Ett minimikrav är därför att man ska kunna påvisa smörjmedlets biologiska nedbrytbarhet. För att mäta hur snabbt ett smörjmedel bryts ner av naturens mikroorganismer finns olika metoder. De mest accepterade metoderna idag är OECD 301 (C eller F) och CEC-L-33-A-93 (gäller främst nedbrytbarhet i vatten). Svenska SS 155470 går ännu längre och ställer krav inte enbart på produktens biologiska nedbrytbarhet utan även på produktens sammansättning – att en viss andel ska komma från förnyelsebara råvaror. På EU-nivå talar man ibland också om EEL (European Eco Label), en miljömärkning som ställer liknande krav som SS 155470, Nordiska Svanen, tyska Blaue Engel med flera.

Om Gleitmo

Gleitmo är en helhetsutvecklare. Vi drivs av att förverkliga de visioner våra kunder har. Vi söker lösningar som förenklar processer och effektiviserar produktionen och försöker förstå hur kravställningar kommer att förändras i framtiden. Det handlar om att ha förståelse för hela kedjan och presentera helhetslösningar.

Läs mer om Gleitmo >>