Smörjolja – för tekniskt krävande applikationer

Smörjolja: Basoljor (exempel)

Basoljan kan vara mineraloljebaserad, syntetisk, vegetabilisk eller en blandning av olika basoljetyper.

Mineralolja

Mineraloljor utvinns ur råolja genom olika separeringsprocesser. Mineraloljan kan vara av paraffinisk, naftenisk eller aromatisk typ. Det finns en lång rad undergrupper till dessa huvudgrupper som vi inte går in på här. De olika typerna har lite olika egenskaper. Exempelvis har paraffiniska baser bra termisk stabilitet och goda smörjegenskaper medan nafteniska baser ger bättre lågtemperaturegenskaper (lägre pourpoint). En fördel med aromatiska baser är att de erbjuder god löslighet för additiv. Aromatiska baser eller aromatiska delar i övriga basoljor kan utgöra en hälsorisk.

Polyalfaolefin (PAO)

Polyalfaolefiner tillverkas genom en begränsad polymerisering av en linjär omättad alfaolefin. PAO kan användas inom ett bredare temperaturområde än mineraloljor, evaporerar långsammare, tål högre temperaturer och är mer oxidationsstabila vid höga temperaturer samt är mer lättflytande vid låga temperaturer. PAO är lätt blandbara med mineraloljor.

Ester

Syntetiska estrar kan grovt uppdelas i diestrar och polyestrar. Diestrar tillverkas av dibasiska syror med monohydroxyalkohol. Polyestrar tillverkas av monobasiska syror med polyhydroxyalkohol. Båda har liknande egenskaper men polyestrar kan fås mer termiskt stabila. Estrar kan fås i biologiskt snabbt nedbrytbara versioner och kan fås med mycket god termisk stabilitet. Estrar är polära (molekylerna har en laddförskjutning) vilket gör att de har bättre naturlig ytvidhäftning än icke polära oljor (t.ex. mineraloljor och PAO).

Polyglykol

Polyglykoler tillverkas genom att polymerisera etylenglykol och/eller propylenglykol till vattenlösliga och icke vattenlösliga vätskor. Polyglykoler är starkt polära och har därför god ytvidhäftning och mycket goda smörjegenskaper. Vid termisk överbelastning evaporera polyglykoler till stor del utan att lämna fasta rester. Polyglykoler skall inte blandas med andra typer av smörjoljor och kan påverka lacker och färger.

Perfluorerad polyeter (PFPE)

Tillverkningen av PFPE är komplex och produkten är därför mycket dyr. Den kemiska uppbyggnaden är ganska lik en PAG men med väteatomerna ersatta av fluor. PFPE-oljor har extremt god termisk och kemiskt stabilitet och kan i vissa fall användas i kontakt med syrgas under tryck (certifikat krävs). Stabiliteten gör också att de är lämpliga i många permanentsmörjningsapplikationer där återsmörjning inte är möjlig. PFPE är inte blandbara med andra oljor. De är känsliga för blandning med andra baser och för förorenade ytor och är mycket dyra jämfört med de flesta andra oljor.

Silikon

Silikonoljor tillverkas genom en hydrolys av dialkyldiklorosilan (som först reagerats med en alkylklorid) och kisel. Silikoner är inte uppbyggda av kolvätekedjor utan består av en kedja av silikon- och syreatomer. De har utmärkta lågtemperaturegenskaper och lågt evaporationstal samt bra oxidations- och termisk stabilitet vid höga temperaturer. Belastbarheten och korrosionsskyddsegenskaperna är dåliga. De är oskadliga för hälsan och kan därför användas i livsmedelsindustrin. Silikonoljor är inte blandbara med mineraloljor. De är vattenresistenta och påverkar oftast inte elastomerer och lacker.

Smörjoljor Additiv

EP

Extreme Pressure eller EP-additiv syftar till att minska risken för skärning mellan metallytor. De är reagerade (inte adsorberade) additiv vars reaktion med metallytorna katalyseras av lokala friktionstemperaturer.

AW

Anti-wear eller AW-additiv används för att reducera nötningen mellan mekaniska komponenter. Normalt skyddar oljan mot nötning tack vare den oljefilm som byggs upp mellan maskinelement i relativ rörelse. Ibland, till exempel vid start och stopp, räcker inte denna oljefilm för att skydda mot nötning. Då fyller anti-wear (AW) additivet en viktig funktion.

Korrosionsskydd

Korrosionsinhibitorer finns i 2 grundtyper, syraneutraliserare och filmuppbyggare. Som namnen antyder arbetar den första typen med att neutralisera syror och den andra med att bygga upp ogenomträngliga filmer.

Antioxidant

Antioxidant är en tillsats som motverkar att oljan åldras (oxiderar).

Fasta ämnen

Fasta smörjämnen är dispergerade fasta ämnen som inte är kemiskt bundna i smörjmedlet. De kan agera som både EP- och AW-additiv. Exempel kan vara MoS2, grafit, PTFE och bornitrid.

Friktionsmodifierare

Friktionsmodifierare eller FM-additiv skall sänka eller öka friktionen mellan två ytor. De består av långa molekyler med en polär ändgrupp och en icke polär kolvätekedja.

Viskositetsmodifierare

Viskositetsmodifierarens (kallad VM) uppgift är att minska viskositetens variation med varierande temperatur.

Polymerer

Typiska additiv som använder polymera material är viskositetsmodifierare, pourpointsänkare, emulgatorer och skumdämpare.

Antiskum

Antiskumadditiv sänker ytspänningen hos oljan vilket underlättar för luften att evakueras.

Detergenter

Detergent är en mycket viktig komponent framförallt i motorolja. Precis som man kan gissa från namnet, så är detta en tillsats som håller rent i motorn och som ser till att inte avlagring bildas på metallytorna.

Dispergenter

Dispergenter är additiv som håller oljeolösliga oxidationsprordukter och andra föroreningar flytande i oljan.

Pourpointreducerare

Pourpoint är den lägsta temperatur vid vilken en olja flyter under kylning under definierade förhållanden. Pourpointreducerare kan reducera oljans pourpoint med upp till 40°C.

Antiåldring

Motverkar/reducerar bildandet av hartsliknande ämnen när oljan åldras.

Vidhäftningsförbättrare

Additiv som syftar till att öka smörjmedlets vidhäftning till ytorna är ofta baserade på polära fettsyror eller långa polymerkedjor (t.ex. polysiobuten).

Elastomersvällningsadditiv

Syftet med dessa additiv är att motverka vissa smörjmedels tendens att få elastomerer att krympa, bli stela eller spricka.

Metalldeaktivatorer

Motverkar de minsta metallpartiklarnas katalytiska inverkan på oljans åldring.

Kontakta oss, så hjälper vi er att hitta eller utveckla rätt smörjmedel eller smörjolja för era behov.
här finns rätt smörjolja






Utan specifikation från tillverkaren av växeln blir det ju lite chansartat men du bör kunna resonera enligt följande. Försök få fram tillverkarens spec. Erforderlig viskositet kan annars beräknas om man har tillgång till därtill avsedda beräkningsprogram. Om detta inte är möjligt är de vanligaste viskositeterna ISO VG 220 eller 320. Ju högre viskositet desto lättare har oljan att bilda en skyddande smörjfilm men det betyder också en ökad energiförbrukning och värmegenerering. Vad gäller basoljetypen så rekommenderas oftast en PG-olja. Denna typ av olja har en naturlig polaritet och ger låg friktion och ett gott slitageskydd, speciellt i snäckväxlar. Observera att PG-oljor kan vara aggressiva på färg/lack. Om oljan kommer i kontakt med färg/lack så skall denna vara av 2 K typ. Observera även att PAG-oljor inte får blandas med oljor med annan kemisk bas.

Det beror i hög grad på vilken gummikvalitet du skall smörja och på hur applikationen i övrigt ser ut. Om vi bara tittar på den kemiska kompatibiliteten och inte på övriga parametrar som viskositet, temperaturer, friktionsnivåer med mera så kan du använda de flesta vanliga smörjoljor på gummimaterial som NBR, HNBR, Viton, silikon med mera. Lika barn leka inte bäst i detta fall så du bör undvika att smörja silikongummi med silikonoljor och fluorgummi typ Viton med perfluorerade polyetrar. De gummikvaliteter vi oftast stöter på problem med är EPDM och naturgummi. För dessa kvaliteter brukar det fungera bra med silikon-, PAG- eller PFPE-baserade oljor. Vanliga mineraloljor fungerar inte och inte heller vanliga syntetoljor som PAO eller estrar.

Huvudregeln i känsliga applikationer måste vara att inte blanda olika oljetyper eller ens olika fabrikat. Detta beroende främst på att additiven (tillsatserna) inte alltid kommer överens med varandra, även om basoljorna är kompatibla. Detta kan bland annat leda till att packboxar m.m. tappar sin elasticitet. Med detta sagt så kan man i många fall blanda oljor utan några större problem om man bara ser till kompatibiliteten mellan basoljorna. Mineraloljor kan då blandas med andra mineraloljor och med PAO (polyalfaolefiner) som är den vanligaste syntetiska oljan samt med många versioner av syntetiska estrar. Polyglykoler, silikoner och perfluorerade polyetrar skall som regel inte blandas med några andra typer av oljor.