Livsmedelsanpassade smörjmedel enligt FDA & NSF H1

Smörjmedel är viktiga element i alla industriella processer. Men för att få användas vid produktion av läkemedel, livsmedel, drycker eller kosmetika ställs speciella krav eftersom hälsoeffekterna måste minimeras.

Vi har produkter som håller klass H1 – vilket motsvarar de högsta kraven som ställs. Klass H1 är en standard satt av The American Food and Drug Administration (FDA) och är lagligt bindande i USA, samt praxis i större delen av resten av världen.

Smörjmedel enligt NSF H1 är normalt antingen flytande smörjoljor eller förtjockade smörjoljor i form av smörjfett. De vanligast förekommande basoljorna i dessa produkter är s.k. farmaceutiska vitoljor, som är högraffinerade mineraloljor, eller syntetiska polyalfaolefiner. Det finns dock även NSF H1-klassade smörjoljor baserade på polyglykol, ester, silikon och PFPE.

De farmaceutiska vitoljorna har bl.a. fördelen av ett relativt lågt pris medan de PAO-baserade produkterna är dyrare men ger bättre lågtemperaturegenskaper och bättre oxidationsresistens. Polyglykoler är naturligt polära vilket ger goda smörjegenskaper och dessa används därför ofta i bl.a. växellådor. Diestrar kan fås bionedbrytbara medan polyolestrar kan fås med mycket god termisk resistens. Diestrar används därför där läckage till mark och vatten kan befaras medan polyolestrar används på te.ex. varma kedjor. PFPE används ofta i ugnslager som utsätts för extrema temperaturer.

Smörjning med fett istället för olja har naturligtvis samma fördelar och nackdelar i livsmedelsapplikationer som i annan produktion. Skillnaderna är att vi vid smörjning med fett i en livsmedelsanpassad miljö inte kan använda vilken förtjockare eller vilka additiv som helst. Även dessa komponenter måste vara godkända enligt FDA.

Det vanligaste förtjockningsmedlet är aluminiumkomplex. Denna förtjockare ger en god ytvidhäftning, hög basoljehalt och god temperaturbeständighet. Nackdelen är att aluminiumkomplex inte är mekanisk stabil – fettet mjuknar vid mekanisk skjuvning, till exempel i ett rullningslager. Det är dock reversibelt: När skjuvningen upphör återtar fettet sin ursprungliga konsistens.

Även kiseldioxid är en vanlig förtjockare i NSF H1-certifierade smörjfett. Fördelen med denna är bland annat att den möjliggör mycket hög basoljehalt samt transparenta produkter. Nackdelen är bland annat att den, liksom aluminiumkomplex, inte är mekaniskt stabil, vilket dock kan förbättras med additivering. Även vissa kalciumförtjockade smörjfett kan uppfylla kraven på livsmedelsanpassad smörjning. Dessa har god mekanisk stabilitet, bra vattenresistens, bra lastbärighet och, i vissa fall, bra temperaturresistens.

Additiven som är godkända enligt FDA avser att förstärka bland annat EP-egenskaper, AW-egenskaper och korrosionsskyddsegenskaper, precis som hos vanliga smörjfett. Urvalet är dock kraftigt begränsat eftersom bland annat toxiska egenskaper, och smakförändrande egenskaper måste undvikas. Man kan därför ofta räkna med att man inte kan få maximal teknisk prestanda vid smörjning med ett NSF H1-certifierat fett.

Livsmedelsanpassade smörjmedel